Lödning är ett sätt åstadkomma förbindning mellan två detaljer med hjälp av lod.

Detaljerna värms upp till en temperatur som ligger över lodets smältpunkt men under grundmaterialets.
Trots detta är lödning en metallisk förbindning - lod och grundmaterial legerar sig nämligen med verandra i ett tunt skikt i en bind-zon.

Ett legeringsförlopp där en av komponenterna hela tiden befinner sig i fast tillstånd kallas diffusion. Det är bind-zonens sammansättning och diffusionsdjup som til största delen bestämmer lödskarvens hållfasthet.

Vid all lödning gäller att lödfogen måste vara metalliskt ren för att en diffusion och en metallisk bindning ska kunna ske när det smälta lodet flyter upp på fogytan. Annars uppstår bindfel som försämrar skarvens hållfasthet.

Metalloxider är de svåraste och vanligaste hindren för lodets vätning och bindning.

Det räcker inte med att avlägsna oxiderna före lödningen, man måste dessutom se till att inte nya bildas under själva lödningen.

Det sker bäst genom att välja lämpligt fluss eller att använda ett självflussande lod vid lödning under lufttillträde. 

Valet av lod är viktigt:

Lodlegeringen måste ha en sådan sammansättning att den fyllar kraven på hållfasthet.

Den måste dessutom vara seg och kunna ingå en metallisk förening med grundmaterialet utan att korrosion och besvärliga metallurgiska föreningar uppstår.